Avståndet mellan rik och fattig i Sverige har ökat de senaste åren. Det gör att Sverige relativt sett har fått en avsevärt större andel fattiga barn än många andra länder i Europa med välfärd liknande vår.

En rapport som Rädda Barnen gjort slår fast att den relativa barnfattigdomen uppgår till 23,1 %.

Siffrorna innebär inte att en fjärdedel av alla barn i Sverige saknar skor eller mat för dagen. Men i förhållande till hur de flesta familjer i Sverige har det riskerar dessa barn att växa upp under betydligt sämre ekonomiska förutsättningar än genomsnittet.

I jämförelse med till exempel Danmark, Finland och Tyskland är den relativa barnfattigdomen i Sverige betydligt högre. Det är först när vi närmar oss länder i Östeuropa som Kosovo – samhällen med avsevärt svagare välfärd – som vi hamnar i nivå.

-Det är tydligt att vår självbild av Sverige som ett land där alla barn växer upp med samma förutsättningar är ganska skev. Vi behöver göra ett omtag, säger Maria Frisk, Sverigechef på Rädda Barnen till DN.

Den enkla förklaringen är att de ekonomiska klyftorna har ökat, mer än i något annat OECD-land sedan 1990-talet.

Barn- och bostadsbidrag, som ska vara fattigdomsreducerande, har idag inte samma utjämnande effekt som under 1990-talet eftersom stöden inte har anpassats efter majoritetens ökade standard över tid. Att få arbetslösa i jobb är därför nyckeln om bidragen inte ska höjas.

Barn med minst en förälder som är född utomlands löper betydligt högre risk att växa upp i socioekonomisk utsatthet än barn vars bägge föräldrar är födda i Sverige.

Andra markörer för fattigdom är skolsegregation, dåliga studieresultat, trångboddhet och höga andrahandshyror vilket ofta drabbar redan ekonomiskt utsatta. Det ena leder till det andra och sammantaget riskerar ojämlikheten att slå mot samhället i stort, säger Maria Frisk.