Vi lever i en digital värld där vi har fått en mängd nya typer av affärsmöjligheter. Vi har idag världens största taxi-bolag Uber, och de äger inte en enda bil. Vi har Alibaba världens största e-handel trots det har de inte ett eget lager. Men det finns en grupp människor som hamnar utanför detta samhälle. Inte pågrund av att de gjort något fel utan för andra personer har berövat dem på deras frihet. 

En av dessa personer är Nimo en vanlig kille som anmälde ett vardagsbrott men blev så hotad att han och hans familj tvingades flytta och få skyddad identitet. Nimo´s berättelse blev uppmärksammad och en av SvD:s mest lästa artikel 2020. (sök gärna på SvD Fallet Nimo)

Jag har bestämt möte med Nimo för att höra hans upplevelse av hur det är att leva med skyddade personuppgifter i en digitaliserad värld. 

-Att leva med skyddade personuppgifter är ett rent helvete. Samhället är inte rustat för oss. På vårdcentralen blir man ifrågasatt och ibland kunde de inte hjälpa mig pga att de inte kunde få upp mina personuppgifter i sitt system. Mitt bankkort slutade fungera och jag bad banken om ett nytt. Det tog sex månader innan bankkortet nådde mig för att mina personuppgifter inte var offentliga. Jag ringde banken varje vecka och bad om hjälp. Skulle jag göra en betalning via swish så visades mitt namn och telefonnummer. Detta var ett stort problem för detta är något som skiljer sig åt beroende på vilken bank man har om de vill ha denna lösning eller inte.

När jag blev hotad tvingades mamma säga upp sig på sin fasta tjänst så att gärningsmännen inte skulle kunna följa efter mamma och se var vi var gömda. För att snabbt få en inkomst och inte leva på samhället ville mamma starta ett företag men fick veta att om hon gör detta så röjs hennes identitet och nya adress. Detta måste väll gå att göra något åt tycker jag. Varför ska vi som redan fått ett enormt stort straff, att lämna sin familj, vänner och trygghet även behöva få ett straff av samhället när allt vi gjort är att anmält ett brott?. Detta skulle jag vilja fråga politikerna. 

Jag har även träffat andra som vittnar om samma sak. Att det blir förskräckligt svårt att bara ha en vanlig vardag pga skyddade personuppgifter och samhällets ovilja att anpassa sig till denna grupp. Jag har träffat en kvinna som berättar hur sjukvårdspersonal ser snett på henne som om hon är någon att vara rädd för när det i själva verket är hon som behöver hållas skyddad för gärningsmännen. 

Nimo upplever att skolan var de som var absolut bäst på att snabbt anpassa sig till den nya situationen för att skydda honom så bra de kunde. Där bytte man ut hans namn. valde att inte ha hans bild i skolkatalogen, informerade lärare om situationen och såg till att man hade kontakt varje vecka med familjen för att se hur de mådde samt om det fanns något mer de kunde göra för att underlätta hans tillvaro. Att leva gömd är i sig oerhört påfrestande, att aldrig få känna sig trygg är fruktansvärt. Men att samtidigt behöva slåss för att få de vardagliga rättigheter som man har rätt till tär på en. I Sverige måste man vara väldigt frisk för att kunna vara sjuk för annars orkar du inte slåss ensam mot alla myndigheter som du måste strida mot.

-Jag hoppas att detta är något man tar med i det vittnespaket som regeringens nya lag Lex Nimo kommer att innebära. För regeringen måste rusta samhället för alla de som lever med skyddade personuppgifter. Annars hamnar dessa människor utanför samhället. Denna grupp av människor lever redan i en mardröm och bör få hjälp av samhället istället för att straffas medans gärningsmännen knappt får något straff alls, säger Nimo.